tisdagsdepp
Om jag orkade så skulle jag berätta hur det var på peace and love,
vad som hände och vilka artister jag såg. Men jag pallar inte det just
nu, jag får försöka berätta allt sånt imorgon, eller när helst jag orkar.
När jag kom hem från jobbet idag så blev jag på sånt konstigt humör.
Det var länge sedan jag kände såhär och jag kan inte riktigt sätta fingret
på vad det är, en blandning av ensamhet och ångest. Det är svårt att säga
när jag inte riktigt själv vet, men det är i alla fall två av dom sakerna jag
känner just nu. Jag vill inte att detta ska vara något deppinlägg och jag
tänker inte heller sitta och tycka synd om mig själv, för vad tjänar det
egentligen till? Men ni kanske får förståelse för att jag inte orkar skriva
om helgens glada stunder just nu, men morgondagen kommer säkert
bli bättre.
Jag är rädd för att det är dig jag har saknat hela tiden, att det är du som
fattas i mitt liv. För på ett sätt var vi så lika men på många sätt så var vi
som hund och katt, eller dag och natt. Vilket som!
Eller så är det bara gamla minnen som dyker upp, mest glada minnen
faktiskt. Men det är så tråkigt när jag inte kan se någon framtid där vi
umgås och skrattar åt allt sjukt som finns här i världen.
För det var nog det vi hade gemensamt, våran humor, mycket mer
än så fanns det nog inte att glädjas åt i vårt fall.
Ni får tro vad ni vill, det kanske är en vän jag saknar?, en gammal pojkvän?.
Eller så kanske det är någon som har blivit lite både och? It doesn't matter.
Ni har inte med saken att göra, det angår bara mig och möjligtvis personen
i fråga. I vilket fall som helst så är jag jäkligt glad över dom som
fortfarande finns kvar i mitt liv, för det är ni som gör alla mörka stunder ljusa.
Som sagt, jag ville inte att detta skulle bli något deppinlägg.
Och jag är inte ledsen, det är bara tankar som dyker upp och ibland
så kan det vara så skönt att få skriva av sig lite grann :)
Nu ska jag titta på Vänner, det kan pigga upp vilken jobbig dag som helst.
Sen är det nog dags att sova för imorgon blir det att jobba igen.
Over and out / E
vad som hände och vilka artister jag såg. Men jag pallar inte det just
nu, jag får försöka berätta allt sånt imorgon, eller när helst jag orkar.
När jag kom hem från jobbet idag så blev jag på sånt konstigt humör.
Det var länge sedan jag kände såhär och jag kan inte riktigt sätta fingret
på vad det är, en blandning av ensamhet och ångest. Det är svårt att säga
när jag inte riktigt själv vet, men det är i alla fall två av dom sakerna jag
känner just nu. Jag vill inte att detta ska vara något deppinlägg och jag
tänker inte heller sitta och tycka synd om mig själv, för vad tjänar det
egentligen till? Men ni kanske får förståelse för att jag inte orkar skriva
om helgens glada stunder just nu, men morgondagen kommer säkert
bli bättre.
Jag är rädd för att det är dig jag har saknat hela tiden, att det är du som
fattas i mitt liv. För på ett sätt var vi så lika men på många sätt så var vi
som hund och katt, eller dag och natt. Vilket som!
Eller så är det bara gamla minnen som dyker upp, mest glada minnen
faktiskt. Men det är så tråkigt när jag inte kan se någon framtid där vi
umgås och skrattar åt allt sjukt som finns här i världen.
För det var nog det vi hade gemensamt, våran humor, mycket mer
än så fanns det nog inte att glädjas åt i vårt fall.
Ni får tro vad ni vill, det kanske är en vän jag saknar?, en gammal pojkvän?.
Eller så kanske det är någon som har blivit lite både och? It doesn't matter.
Ni har inte med saken att göra, det angår bara mig och möjligtvis personen
i fråga. I vilket fall som helst så är jag jäkligt glad över dom som
fortfarande finns kvar i mitt liv, för det är ni som gör alla mörka stunder ljusa.
Som sagt, jag ville inte att detta skulle bli något deppinlägg.
Och jag är inte ledsen, det är bara tankar som dyker upp och ibland
så kan det vara så skönt att få skriva av sig lite grann :)
Nu ska jag titta på Vänner, det kan pigga upp vilken jobbig dag som helst.
Sen är det nog dags att sova för imorgon blir det att jobba igen.
Over and out / E
Kommentarer
Postat av: Emma
Tycker om dig snutt.
Trackback