Klockan är strax innan fyra på eftermiddagen,
det har redan börjat skymma ute.
Egentligen kan det ha pågått ett bra tag,
men det var först nu som jag la märke till det.

Det är nånting med skymningar,
ett obehag rinner genom mina ådror.
Jag har tittat på alldeles för många filmer,
jag har läst för många böcker,
och jag har drömt alldeles för många mardrömmar.

Ibland tror jag att det är på riktigt,
att precis allt jag har läst och har sett ska hända mig,
att jag på något vis ska bli straffad.
En dag kanske döden knackar på min dörr.

Att höra löven som yr i luften eller regnet som faller
likt piskor mot marken är som taget ur en film.
Och det vore så typiskt om han valde att knacka på just idag.