Direkt när T kom hem från jobbet idag så blev livet mycket svårare
"Titta här" säger han och sträcker fram ett papper till mig.
"Uppsägning" är det enda jag behöver läsa för att förstå hela papperets innebörd.
Ja, den 18 januari ( på älskade My's födelsedag ) så får han gå från jobbet,
tack och hej, goodbye ..
Han kanske blir tvungen att flytta hem till sina föräldrar igen,
och jag får bo hemma hos mamma på heltid (låter som jag är ett barn) .

Den här jäkla lågkonjunkturen kommer få mig att falla ner till botten,
när den gör det vet jag inte, jag vet bara att det kommer vara anledningen.
Att vara arbetslös är fruktansvärt krävande för psyket och självförtroendet
sjunker sakta men säkert. Och att nu kanske få se T i samma situation gör ont,
ingenting kommer bli sig likt.

Det är hela tiden ett himla tjat om att vi ungdomar är slöa och inte vill jobba,
man hör från alla håll och kanter att man har varit arbetslös för länge nu
och att det är dags att dra tummen ur arslet och göra nåt åt det.
JA, det tycker jag med, men vad ska man göra när det inte finns några jobb?
Kan du förklara det för mig?