minkarna
Nej jag tänker inte skriva om minkarna.
Alla som har läst eller sett nyheterna idag förstår vad jag menar.
Jag är alldeles för förbannad för att klara av att skriva
något om det, dessutom så är jag för dåligt påläst.
Jag bytte kanal när jag såg nyheterna idag,
jag klarar inte av att se utan att börja gråta.
Det är konstigt egentligen.
Ibland när jag tittar på nyheterna så får jag se bilder
från något drabbat land i Afrika, ett land där människor
lever i svält och dör i Aids.
Jag ska inte säga att jag inte tycker synd om dom,
för det gör jag verkligen.
Jag blir förbannad och ledsen bara jag tänker på det.
Men när jag ser sånt på nyheterna så är det nästan som att jag
är immun, jag har sett det för många gånger för att
kunna ta det till mig. Förstår ni vad jag menar?
Men när några halvt uppätna minkar dyker upp, då byter jag kanal.
Det gör för ont för att jag ska kunna titta.
"kom till vad du vill säga .."
Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med denna text.
Men är det inte underligt hur jag kan byta kanal när jag ser några
vanskötta minkar, när jag nästa dag kan sitta och äta mat
när jag ser svältande barn på tv?
Det är tamejfan avskyvärt.
A tribute to life
Så mycket otäckt och skrämmande.
Barn och djur som far illa.
Vuxna människor som startar krig så fort någon
annan tycker olika och när problemen inte kan
lösas verbalt.
Men trots allt det så är världen en underbar plats.
Livet är en gåva och ingen är lika värdefull som JAG.
Jag är mitt eget liv och jag är min egen värld.
Jag har underbara människor i min närhet som skapar
min värld tillsammans med mig.
Och om jag vill ändra nånting, om jag vill hjälpa människor,
då är jag den enda som kan göra det.
Jag är mitt eget hinder men jag är även min egen motor.
Ibland tycker jag att vi alla behöver påminnas om att
världen är vacker och att alla människor är inte farliga.
Alla problem går att lösa bara man är villig att göra det.
Livet är det dyrbaraste vi har, det går inte att köpa för pengar.
Det finns dom som inte fick chansen att leva. inte fullt ut,
så jag tänker leva för dom och för mig själv.
♥
I am not there
I avsnittet ska Lynette och Mrs McCluskey sprida ut Idas aska vid en fotbollsplan.
Lynette frågar Mrs McCluskey om hon vill säga några sista ord,
och hon börjar läsa en dikt.
När hon har läst klart, säger jag och Fanny i kör "Åh vad fint det var",
och jag torkade bort en liten tår.
Så jag tänkte dela med mig av dikten.
Varsågoda!
Do not stand at my grave and weep,
I am not there, I do not sleep.
I am a thousand winds that blow;
I am the diamond glints on snow.
I am the sunlight on ripened grain;
I am the gentle autumn's rain.
When you awaken in the morning's hush,
I am the swift uplifting rush
Of quiet birds in circled flight.
I am the soft star that shines at night.
Do not stand at my grave and cry.
I am not there; I did not die.
Mary E. Frye
vänner, kompisar och bekanta
Jag har en bekännelse.
Jag är en dålig människa för jag är värdelös på att höra av mig.
Så ni som tror att jag inte hör av mig till er för att jag inte vill
prata mer er osv, det är inte så det ligger till.
Utan det är mer att jag tycker om att vara själv
och då hör jag heller inte av mig.
Så ni ska inte bli arga om ni inte hör från mig på flera
dagar, veckor och ibland månader.
Jag HAR inte glömt bort er, och jag blir lika glad varje gång jag hör från er.
Vänskap betyder inte att man måste höra av sig till varandra varje dag,
utan man ska veta att en vän finns där.
Och händer det något så finns jag alltid där, både i medvind och motvind.
Kom ihåg det.
Puss och kram
nu ska jag dricka kaffe.
Candy
Here is the deepest secret nobody knows.
Here is the root of the root
and the bud of the bud
and the sky of the sky
of a tree called life;
which grows higher than soul can hope
or mind can hide.
And this is the wonder
that's keeping the stars apart.
I carry your heart,
I carry it in my heart.
- Candy
Ingen är så vacker som du.
Och det är såna här rader som gör mig alldeles varm inombords.
Det är Sandra som har skrivit det i sin blogg.
Och det är nog inte många som kan förstå hur stark vår vänskap är.
Vi ses nästan aldrig och vi pratar inte speciellt ofta,
men det är heller inget vi kräver av varandra.
För vi har alltid vetat vart den andra står någonstans,
och det är nog det som gör vår vänskap så speciell.
<3
Homosexuallitet
"Homosexuallitet är inte mot naturen.
Jag ska säga er, det som är mot naturen
är när två stycken som hatar varandra bor under
samma tak, bara för barnens skull.
Det är mot naturen."
- Magnus Betnér
Mördare
Hon berättar att hon har sett tvreklamen för programmet 'Mamma till en mördare'
som ska börja sändas nästa vecka om jag inte missminner mig helt.
I alla fall så är det en kille med där, en kille som alla från Borlänge känner till.
Han mördade en kille för några vintrar sen, minns inte exakt hur länge sedan det var,
det skedde i alla fall utanför Mcdonald's här i Borlänge.
Och jag förstår att många blir förbannade över att han ska sitta och berätta om det
här i tv, hur man kanske ska börja tycka synd om honom och att all uppmärksamhet
riktas mot honom. Och jag förstår er, det är dumt att det blir så.
Men samtidigt tycker jag att man måste lyssna på honom, låta han förklara sig,
berätta hur det gick till och hur hans tankar var efteråt.
Jag tror verkligen att vi alla kan ta lärdom av det.
Jag tror att om han på något sätt kunde göra det ogjort så skulle han göra det,
men nu har han inte den möjligheten.
Det finns så mycket mer jag vill skriva men jag låter det vara osagt.
Men jag tycker att ni ska titta på programmet och lyssna på vad han har att säga.
Det kanske kan ge er en inre frid.
Hat föder hat, kom ihåg det.
Ni kommer bara må dåligt om ni ska hata honom resten av livet.
"F" dog för tidigt, men försök se det från ett nytt perspektiv,
vi kan alla försöka skapa en värld där sånt här inte längre existerar.
Tillsammans är vi starka!
Skymning
det har redan börjat skymma ute.
Egentligen kan det ha pågått ett bra tag,
men det var först nu som jag la märke till det.
Det är nånting med skymningar,
ett obehag rinner genom mina ådror.
Jag har tittat på alldeles för många filmer,
jag har läst för många böcker,
och jag har drömt alldeles för många mardrömmar.
Ibland tror jag att det är på riktigt,
att precis allt jag har läst och har sett ska hända mig,
att jag på något vis ska bli straffad.
En dag kanske döden knackar på min dörr.
Att höra löven som yr i luften eller regnet som faller
likt piskor mot marken är som taget ur en film.
Och det vore så typiskt om han valde att knacka på just idag.
Fotfobi
När jag berättar för folk att jag har fotfobi så börjar dom oftast skratta.
Visst, jag tycker också att det låter som en lite halvknasig grej och jag
skulle säkert också skratta om jag inte hade haft det själv.
Men jag tror inte folk förstår hur jobbigt det kan vara, i alla fall dom
dagarna som är riktigt dåliga.
Så jag ska bara berätta lite snabbt hur det är för mig,
sen upplever man såklart sina fobier olika.
En sån enkel sak som att klippa tånaglarna kan vara ett stooort problem.
Om jag har en bra dag så kan jag klippa tånaglarna så länge fötterna är blöta,
alltså direkt efter att jag klivit ur duschen. Har jag en dålig dag så klarar jag inte ens
av att se mina egna fötter.
Om någon rör mig med sina fötter, eller rör mina fötter så rycker jag antingen till
(det är på dom bra dagarna) eller så fylls jag av panik och ångest.
Ibland kan det vara så illa att jag bara vill börja gråta och skrika.
Jag har inte gått barfota längre än några minuter på jag vet inte hur många år,
och att vidröra mina egna fötter när jag inte har strumpor på mig är helt uteslutet.
Det här låter så himla fånigt, men fotfobi är som vilken fobi som helst.
Om någon som har fobi för spindlar blir tvungen att hålla i en spindel,
då fylls denna av panik. Den enda skillnaden är att mina fötter sitter på kroppen,
jag kan inte göra nåt åt det, så jag får ständigt kämpa med det som känns enkelt för någon annan.
Sådär, nu vet ni hur jag kan ha det ;D
Höst
Alla vackra färger, ett år börjar leda mot sitt slut, vädret blir behagligare,
tända ljus, kaffe och mys i soffan, man umgås med sina vänner på ett helt annat sätt.
Det låter som småsaker, men för mig är det någon slags trygghet.
En trygghet som jag värderar oerhört högt.
Men ändå .. varför ska man alltid bli likadan varje höst?
Deppig, ofokuserad, tappa fotfästet.
Är jag inte tillräckligt stark och känner mig själv bra nog för att kunna undvika
allt det där? Dras jag bara in i det stora hela, där alla är deppiga och ofokuserade?
Jag måste ta tag i mig själv, för det är ingen annan som kommer eller kan göra det åt mig.
Ingenting blir lättare av att man låter sig själv falla, för det blir bara så otroligt
jobbigt och svårt att klättra upp.
Det här året vägrar jag bli en zombie, jag ska försöka vara så glad och positiv som jag bara kan.
Och jag vägrar låta någon annan dra ner mig, jag är så jävla trött på det.
It works if you work it :)
Jag funderar
Rosie
Hur kan man göra något sånt?
Har man haft sex utan kondom, blivit gravid och dessutom bestämt sig för att
behålla barnet, då är det väl ens eget ansvar att ta hand om sin egen unge.
Och om man inte har möjlighet att ta hand om barnet men ändå väljer
att behålla det, då får man själv se till att den kommer till bra adoptivföräldrar.
Jag förstår inte vad det är som är så jävla svårt med det?
"Ja nej men .. jag vet, vi slänger ner ungen i en tygpåse
och hoppas på att någon hittar henne."
Ja men det är ju ett fullkomligt normalt beteende!
Nej jag tror inte att Rosies morsa är normal, inte någontans, och jag skiter fullständigt i det.
Men om man är tillräckligt frisk för att kunna ha sex och även fatta hur man ska föda ett barn,
då är man även tillräckligt stabil i huvudet för att förstå att man gör fan inte såhär.
Fan om man ska knulla och inte vill ha en unge då får man fan ta ansvar och använda
preventivmedel, that's it folk och fä.
Och om kondomen skulle "gå sönder" då kan man alltid göra abort!
Hejdå!
The king of pop
Den 25 juni 2009 kom beskedet som skulle chocka en hel värld.
Michael Jackson hade drabbats av hjärtstillestånd i sitt hem
i Holmby Hills - Los Angeles. Han fördes till sjukhus där läkare,
akutläkare och kardiologer försökte rädda hans liv, utan resultat.
14.26 dödsförklarades The king of pop.
Men circusen var och är långt ifrån slut ..
Michael föddes den 29 augusti 1958 i Gary, Indiana i en arbetarklassfamilj.
Föräldrarna Joseph och Katherine fick nio barn varav Michael var den sjunde i syskonskaran.
Hans talang visade sig tidigt i livet och vid åtta års ålder bildade han och fyra av hans bröder
bandet The Jackson 5, där Michael själv blev frontfigur för bandet.
I en intervju med Oprah Winfrey 1993 berättade Michael för första gången om
misshandeln som han och hans bröder utsattes för av sin far.
Han sa även att han som barn kände sig väldigt ensam och grät mycket
och ofta, för att det gjorde så ont.
I dokumentären Living with Michael Jackson berättar han att hans pappa brukade
sitta på en stol med ett bälte i handen när gruppen tränade sina danssteg.
Gjorde dom fel, så misshandlade han dem.
Det är bara en piss i rymden om vad han egentligen var med om som barn.
Michael stod i rampljuset under nästan hela sitt liv och massmedia
följde varje litet steg han tog. Men snart var det inte längre hans musik som var i fokus.
Gång på gång har det skrivits om hurvida Michael blekt sin hy eller ej,
skönhetsoperationer, sexuella övergrepp mot barn, ja det är bara några få
av de tusentals rykten som cirkulerat kring popstjärnan.
En häxjakt och freakshow pågick mitt framför våra ögon, och trots att vi
lärt oss i tidig ålder att behandla människor som vi själv vill bli behandlade,
så tittade vi glatt på. Hela världen skulle dömma honom som Wacko Jacko.
Att han har opererat sig är ett faktum men vem gör inte det?.
Måste man vara pedofil bara för att man tillbringar sin fritid omringad av barn?.
Är det egentligen så konstigt att man gör det, när man själv förlorade sin
barndom och ständigt var ett offer för massmedia.
Michael behandlades som en häxa under 1600-talet,
där barn pekade ut hurvida man var skyldig för häxeri, eller ej.
Om det var sant eller inte kunde ingen veta, det var barnens
fantasi som kom upp till ytan och dömde människor för
brott dom kanske aldrig begått.
"If you hear a lie often enough, you start to believe it."
Så sa Michael själv i intervjun med Oprah, där han talade ut om
de olika rykterna som hittats på om honom.
Och kanske var det så att barnens föräldrar försökt manipulera barnen
och deras minnen om vad som egentligen hände på Neverland.
Att Michael hade pengar har inte undgått någon, heller inte barnens
föräldrar. Han har erkänts oskyldig till alla anklagelser men ändå
så fortsatte man dömma honom som Wacko Jacko.
Jag har aldrig trott att Michael gjort sig skyldig till några anklagelser
och det kommer jag fortsätta tro tills någon kan bevisa motsatsen.
Jag vill minnas Michael för hans musik och den popikon som han egentligen var. 
En sak är helt säker och det är att han var den största entertainern någonsin.
Men än finns det mat kvar åt gamarna.
Må du vila i frid Michael,
vart du än befinner dig någonstans.
Nu finns det ingen som kan göra dig något ont längre.
Michael Jackson
1958 - 2009
bild: google.se