Jag älskar hösten på många sätt.
Alla vackra färger, ett år börjar leda mot sitt slut, vädret blir behagligare,
tända ljus, kaffe och mys i soffan, man umgås med sina vänner på ett helt annat sätt.
Det låter som småsaker, men för mig är det någon slags trygghet.
En trygghet som jag värderar oerhört högt.

Men ändå .. varför ska man alltid bli likadan varje höst?
Deppig, ofokuserad, tappa fotfästet.
Är jag inte tillräckligt stark och känner mig själv bra nog för att kunna undvika
allt det där? Dras jag bara in i det stora hela, där alla är deppiga och ofokuserade?

Jag måste ta tag i mig själv, för det är ingen annan som kommer eller kan göra det åt mig.
Ingenting blir lättare av att man låter sig själv falla, för det blir bara så otroligt
jobbigt och svårt att klättra upp.
Det här året vägrar jag bli en zombie, jag ska försöka vara så glad och positiv som jag bara kan.
Och jag vägrar låta någon annan dra ner mig, jag är så jävla trött på det.

It works if you work it :)