Här om dagen satt jag och Fanny och tittade på Desperate Housewives.
I avsnittet ska Lynette och Mrs McCluskey sprida ut Idas aska vid en fotbollsplan.
Lynette frågar Mrs McCluskey om hon vill säga några sista ord,
och hon börjar läsa en dikt.
När hon har läst klart, säger jag och Fanny i kör "Åh vad fint det var",
och jag torkade bort en liten tår.

Så jag tänkte dela med mig av dikten.
Varsågoda!

Do not stand at my grave and weep,
I am not there, I do not sleep.
I am a thousand winds that blow;
I am the diamond glints on snow.
I am the sunlight on ripened grain;
I am the gentle autumn's rain.
When you awaken in the morning's hush,
I am the swift uplifting rush
Of quiet birds in circled flight.
I am the soft star that shines at night.
Do not stand at my grave and cry.
I am not there; I did not die.

Mary E. Frye