Tänk om ...
Jag bodde i Karlstad tillsammans med min vän Fanny

"Vi bor i en öppen och stor 3a med gångavstånd till både centrum och Lövbergs lila-arenan.
Varje gång Färjestad har hemmamatch så är vi där och ger dom vårt stöd
och varje gång dom spelar borta så sitter vi bänkade framför tvn med en varsin öl i handen.

Vi har underbara jobb inom handel med världens bästa arbetskamrater.
På lunchrasterna brukar vi prata om roliga kunder och om kunder som har betett sig som idioter.
Vi trivs hur bra som helst och det kunde inte ha varit bättre.
Efter varje krogenkväll när jag och Fanny är påväg hem så brukar vi diskutera människor
som vi träffat under kvällen, vilka vi gillar och vilka som är riktiga idioter.
Vi har fått många vänner i Karlstad som vi brukar träffa i centrum över en kopp kaffe.

Ibland skriker vi på varandra, bråkar om vem som ska få diska och dammsuga.
Jag gnäller på att Fannys smink och kläder ligger över hela lägenheten
och hon gnäller över att jag har sånt dåligt temprament.
Efter några minuter tittar vi på varandra och börjar skratta.

Men det har inte bara varit positiv med att flytta till Karlstad.
Att lämna tryggheten i Borlänge som man skapat tack vare familj och vänner har inte varit lätt.
Även fast det bara tar någon timme att åka med bil så ses man inte speciellt ofta.
Ibland är någon vän på besök över helgen, vi går på krogen, shoppar och pratar.
Men man har tappat kontakten med många.

Hemlängtan har vi hela tiden och varje dag frågar vi oss själva om vi har gjort rätt.
Och vi kommer alltid fram till samma sak, det kunde inte ha blivit bättre!"