Jag har inte vant mig vid tanken än,
det känns så himla konstigt.
Jag är hela tiden på gränsen till att bryta ihop,
men jag vill inte heller visa mig svag på nåt vis.
Idag när jag hälsade på morsan på jobbet så kunde jag inte hålla mig mer,
då tyckte hon att jag skulle gå in och sätta på kaffe,
hon förstog att det var jobbigt för mig.
Det är tur att man har vänner nu kan jag lova,
och en familj som stöttar mig.
Och jag vet även att jag kan vända mig till dig,
och jag hoppas att du känner lika dant.
För du ska veta att jag älskar dig.